Skaffa Särna-Idre FVOFs fiskekarta. På kartans baksida finns en förteckning över olika vatten och vilka arter som finns där. Kartan brukar finnas där man köper fiskekort.
Fulufjället väster om Särna och Hävlingensystemet norr om Grövelsjön är inte med på den kartan eftersom de hör till Dala Fjällfiske. Men det är två exempel där det finns fina rödingvatten.
Flugfiske
Flugfiskaren hittar intressanta sträckor och platser i t.ex. Storån från Idre by och norr ut. Storån kan man säga är en klassiker i området. Sörälven, Fjätan (där det f.ö. pågår ett storöringprojekt), Grövlan och Fulan är andra exempel på fina strömvatten.
Sjöar och tjärnar finns i massor och det brukar vara så att man får vara ganska för sig själv om du kan tänka dig att gå en bit från bilen.
När det gäller flugval och annat finns några konkreta tips i Everts fiskefolder.
Lågt vattenstånd och värme gör att fisken blir trögare dagtid och då är nattfiske, (även om det kan vara knepigt i augustimörker), att föredra.
Spinnfiske strömmande vatten
För strömvattnens spinnfiskare kan det vara idé att prova med små spinnare 2-6 gram, eller små vobblers.
En annan variant som används är "flugtafs" som vi säger lokalt. Tror att man säger flugkast på andra platser.
Flugtafsen består av först en liten ögla sedan tre våtflugor, (nymfer går också bra), på varsin upphängare. Sist/längst ned på tafsen fäster du en kastkula av modell torped på ca 10-15 gram, (du ska fästa tafsen i kulans topp, inte under som när du metar med flöte och mask). Öglan fäster du i linans lekande eller om du hellre vill skarvar du direkt på huvudlinan. Längden på den färdiga flugtafsen hamnar omkring 100 cm.
Du kan också använda en variant på samma tema men då fäster du även lekandet/huvudlinan i toppen på kulan och tafsen med flugor får hänga fritt.
Flugtafsen fiskar du sedan så att den i möjligaste mån får flyta med strömmen. Kasta snett uppströms och ta in löslina så att du håller kontakt men inte så fort så att kulan börjar "åka båt". När tafsen befinner sig rakt ut från dig behöver du nästan inte veva alls.
Till slut så sträcker linan upp och tafs och kula börjar åka i en båge in mot stranden. Du kan nu låta det hela flyta in nära stranden eller välja att veva in för att göra ett nytt kast. Viktigt att hela tiden titta var kulan befinner sig för om du tappar koncentrationen eller ögonkontakten med kulan så är den svår att få syn på igen.
Lågt vattenstånd och värme gör att fisken blir trögare dagtid och då är nattfiske, (även om det kan vara knepigt i augustimörker), att föredra.
Spinnfiske tjärnar och sjöar
(Mitt favoritfiske även om flugfisket ibland aspirerar på favorittiteln!)
Tjärnar och mindre sjöar är mina favoritfiskevatten när det gäller spinn. Det finns praktiskt taget hur många som helst runt Idre, Särna, Grövelsjön och det gömmer sig en del pärlor bland de blå fläckarna på kartan.
Jag fiskar med haspel och gärna ett spö på åtminstone 2,40 i större vatten. I små tjärnar och andra vattensamlingar använder jag ett spö på 1,80. Favoriter i betesasken är bl.a Esa i silver, koppar samt guld. Några Wipp- och Pantherspinnare. Impact spoon koppar. Hansen Pilgrim koppar. Stingsilda. Vikter på 6-18 gram beroende på vattendjup och hur långt jag vill kasta. Färger koppar, silver, svart är de jag föredrar men jag har även en del riktigt färggranna för att kunna variera. Några vobblers har jag också med.
Välj en lite tunnare lina för att få mera kastlängd. Jag brukar använda 0,18-0,25 mm nylonlina t.ex. Quattron PT som håller en dragstyrka på 3-6 kg om jag använder nylon, på UL-rullarna har jag annars 0,10-0,16 mm flätlina, fullt tillräckligt för allt fiske här.
Variera inspinning från långsam till snabb, gör vevstopp, låt sjunka, veva in direkt vid nedslag o.s.v. Vad som fungerar just för dagen kan variera. Vill du dessutom kroka nästan alla fiskar som nappar och inte bara hälften så modifierar du dina spinnare med hjälp av tipsen på Lapponicus hemsida.
Mete med kastkula och mask fungerar naturligtvis utmärkt ibland. Om det blåser, vilket är en fördel vid spinnfisket, så skippar jag kulan och bottenmetar istället.
Lågt vattenstånd och värme gör att fisken blir trögare dagtid och då är nattfiske, (även om det kan vara knepigt i augustimörker), att föredra.
Bäckmete
Bäckmetaren hittar många vatten att välja på. Alla strömmande vatten innehåller öring och/eller harr. Gädda, abborre och lite annat kan förekomma också naturligtvis men öringen brukar vara vanligast och det är den vi är ute efter, (bäckrödingen är också välkommen naturligtvis).
Ett ganska stelt metspö med toppknuten lina och spölängd 4-5 meter brukar vara lagom. Det beror lite på hur stor bäck eller å du tänker fiska i.
Mask är det vanligaste betet och det finns att köpa i fiskebutikerna i området om du inte tar med dig egen hemifrån. Ett litet blyhagel en dm ovanför kroken kan vara bra ibland om vattnet är djupt. Flöte använder man oftast inte.
Öringen är på många platser väldigt skygg så låg profil, inga häftiga rörelser eller tramp och ingen skugga ut över vattnet är det som gäller. Djuphålor, bakom stenar, under stockar och vegetation och överhuvudtaget alla ståndplatser där fisken hittar "lä" för strömmen eller skydd är värda att doppa ned masken på.
Det finns åtminstone två olika "bäckmetetekniker" som jag kan beskriva här. Den första är den jag personligen använder mest. Jag doppar försiktigt ned krok och mask och låter sjunka. När strömmen för med sig det hela nedströms följer jag efter med spötoppen rakt ovanför om möjligt med linan sträckt. (Vill jag nå längre ut hivar jag ut så långt det räcker och följer sedan efter med spötoppen när strömmen drar iväg krok och mask).
Om krok och bete stannar upp lyfter jag försiktigt och om det då bara har stannat för att det ligger på botten så fortsätter det nedströms. Vid napp känner man tydligt att det är fisk på och man gör mothugg och lyfter upp mot land.
Den andra metoden, som jag har en kompis som använder, fungerar mer så att man lägger ut hela linan med krok och mask. Väntar en liten stund och börjar sedan sakta att höja spötoppen för att sträcka linan. Har man napp gör man mothugg och lyfter upp mot land.
Med den här tekniken borde Cirkelkroken fungera bra. Mer info om den nedan.
Cirkelkroken är en nästan cirkelrund krok som i princip alltid fäster i mungipan på fisken och inte ställer till mer skada än nödvändigt. En liten artikel om den finns här: Cirkelkroken, av Börje Eriksson.
Långdrag
Eller långedrag som det också kallas är värt att prova om du har tillgång till båt. Det här är en bra metod om du vill komma till tals med rödingen. Själva långdraget är en ca 1 meter lång tunn vajer med 4 roterande skedar. Bakom skedarna är en tafs med maskkrok fästad. Kroken agnar du med t.ex. mask.
Långdraget klickar du fast på din lina på spinnspöt. Själva spöt bör vara dimensionerat för åtminstone 20-30 grams betesvikt. Medans du sakta ror framåt så släpper du ut långedraget efter båten. Längden på lina som du låter löpa ut innan du börjar fiska på allvar är beroende på hur djupt och långt från båten du vill fiska. 20-30 meter kan vara lagom kanske.
Långdraget ska inte ros fram för fort. Håll koll på spöt så får du en känsla av när skedarna roterar sakta och fint.
Pimpelfiske
Här finns fina vatten för röding, abborrre och annan "vinterfisk". Fiskekartan som hör till Särna Idre FVOFs fiskevatten är bra att ha när du ska leta vatten i det här området.
En bra isborr behöver du först och främst. Det är bättre att borra nya hål och "leta" efter fisken om det nappar dåligt än att sitta och nöta på samma ställe hela dagen. Isen är tjock här uppe i fjällen men du klarar dig utan förlängare till isborren.
Några rödingblänken, kanske någon räkimitation eller liknande som upphängare, och en burk maggot så är du igång. Rödingen nappar oftast ca 0,5-1 meter ovanför botten. Men det kan också vara så att nappvillig fisk finns på t.ex. 8 meters djup. Man får pröva sig fram.
När du släppt ned blänket till önskat djup så kan du blanda korta små lockryck med långa. "Rödingdarren" kan vara värd att pröva också: då ska spöt liksom bara vibrera i handen. Det händer ibland när spöt fått vara orört en längre stund att öring nappar.
Catch and Release
Var extra försiktig i hanteringen när vattentemperaturen är hög. Undvik att fiska för återutsättning av laxartad fisk om vattentemperaturen överstiger 20 grader.
• Drilla fisken så snabbt och skonsamt som möjligt. Fiska med utrustning anpassad till den fisk (storlek, art) som du vill fånga. Alltför ”klena” spön och linor innebär onödigt utdragen drillning och stress.
• Använd håv med knutlöst garn eller gumminät.
• Lossa kroken snabbt, utan att klämma fisken för hårt. Använd kroklossare (peang eller tång) och undvik så långt det är möjligt att lyfta fisken ur vattnet. Undvik att vidröra fiskens gälar. Hullinglösa krokar ger mindre skador. Lämna krokar som sitter djupt nere i svalget. De lossnar inom några veckor.
• Se till att fisken är tillräckligt återhämtad när du friger den. Den skall själv kunna stå på rätt köl och simma iväg av egen kraft.
Det finns mycket att läsa om catch and release. Här finns en pdf från viltochfisk.se
Faran med levande agn: mask, maggot, betesfisk
En betesfisk kan komma loss och sprida sig i en miljö där den inte hör hemma. Eller, den kan vara smittad med en sjukdom som slår ut fisket i ett vatten för en lång tid framöver. Alla levande organismer bär på fripassagerare som bakterier, parasiter och svampar och en del orsakar sjukdomar.
Frågor, information, fisketips:
Särna-Idre FVOF telefon 0253 102 10, säkrast vardagar kl. 14-15.
Författare: Jonas Gardsiö jonas@gardsio.se
